Girls

girls-tv-show-image
Jag förstår verkligen invändningen att det läggs ner alldeles för mycket tid åt att prata om Girls. Jag är själv trött på att älta detta. Men Girls är ännu ett uttryck för vithetens hegemoni och då blir diskussionen kring serien ett tillfälle att lyfta dessa frågor när tillfället ges.
Kritiken av vithet utgår ju tyvärr fortfarande utifrån ett vitt rum, kritik mot vithetens hegemoni når väldigt sällan ut när den formuleras utifrån rasifierade antirasisters plattformar. Utan vi måste alltid ha en ingång som berör de vita som att de måste stå i centrum även där. Jag önskar att jag inte behövde prata om Girls och jag önskar att en inte behövde säga självklarheter som att:
Ja, jag kan se att det inte är en slump varför just Girls kritiseras. (Patriarkatet etc)
Och nej en kan älska serien och Lena Dunham utan att klassas som en ond rasist.
Nej, jag vill inte att Lena Dunham ska bindas fast vid ett skrivbord, omringas av arga rasifierade personer som tvingar henne att skriva om icke-vita erfarenheter.
Och jo, det finns en miljard andra kulturuttryck för vithet och medelklassighet som inte kritiseras men som borde det. MEN att tro att rasifierande antirasister har möjligheten att ta vilket utrymme som helst för att skapa debatt som dessutom är systemkritisk, är att inte ha så bra koll på läget. Vi tar de tillfällen som ges. Och det här är ett av dom tillfällen som tas för att försöka synliggöra maktstrukturer.
Sedan finns det så mycket mycket mer att tillägga som klipptes bort i TV-cirkeln av allt det vi sade. Till exempel ett tydliggörande över vad hela Girls-diskussionen egentligen är ett uttryck för.
Kanske sätter jag mig ner och skriver ner allt i en text.
För det verkar som att jag måste fortsätta att prata om Girls.

/Mireya

Pone la Tele!

Bild

Kvällens TV-cirkeln som denna säsong avhandlar TV-serien Girls gästas av Camila & Mireyas podcast via Mireya. Naturligtvis pratades det bland annat vithet och representation. Ni kan alla vara med och diskutera avsnittet och panelens snack efter programmet tillsammans med Johanna Koljonen och andra tittare på svt.se. Kanske loggar Mireya in och säger något om eventuella missförstånd måste redas ut.
http://blogg.svt.se/tvcirkeln/

Och OBS. Bilden är ett montage!
Mireya har ej en sådan flashig kameramobil, men hade dock med sig en vanlig digitalkamera hon ej vågade knäppa kort med under inspelningen. Då det kändes så 2003.

I know that feel bro

578191_218631151595008_1063584859_n

 

“Jag var utbytesstudent i USA på 70-talet och bodde hos en svart familj i ett svart område. Jag gick i en skola där 70 procent var svarta. Alltså har jag bilden ganska klar för mig hur det kan vara.”

För fördjupning. Läs Vithetens hegemoni av Sara Ahmed. Kapitlet som heter “Att bli främlingen, att bli den infödde”. Där dissekeras nämnda film.

/Mireya

En bitchslap mot världsproblemen

733830_218306301627493_1158462017_n
I senaste numret av Re:Public (#27) tipsas det om oss!

“Den vaginala världsomseglingen”, “Ingen jävla 2010-talets Onkel Tom” och “Bitchslappa folk för att lösa världsproblemen”. Det är titlarna på olika avsnitt i den enda prat-podcasten jag behöver. Camila Astorga Diaz och Mireya Echeverria Quezada levererar smarthet, rolighet och sorglighet i samma timme, och jag förlåter det halvkassa punkljudet som kommer av att halva duon emellanåt hörs genom telefon. Varför ligger Camila och Mireya typ bara med vita? Hur känns det när ens föräldrar förminskas i andras och sina egna ögon beroende på hur de ser ut och pratar? Detta är radio rätt in i blodet om kön, hudfärg, klass och kamp.”